Författare: Stephen King
Originaltitel: The Stand
Antal sidor: 834
Format: kartonnage
Förlag: Legenda
Utgiven: 1978 / min bok 1988
Utläst: 23 april 2023
Mitt omdöme: ★★★
Bokens baksida:
En gammal Cheva kryssar sig långsamt och vingligt fram mot Bill Hapscombs Texaco-mack i Arnette nära Houston, Texas. Den ostadiga färden slutar med att bilen kör rätt in i macken, totalramponerar den och slutligen blir stående. I bilen finns en svårt sjuk man, hans döda hustru och barn.
Det är så mardrömmen börjar. På några veckor slås hela civilisationen ut av en "superinfluensa". Städerna stinker av ruttnande kroppar, vägarna är oframkomliga, fulla av havererade fordon med döda passagerare, som försökt fly undan farsoten. Världen har stannat.
De få överlevande, bedövade av sort och fasa, vet först inte om varandras existens men så småningom bildas mindre grupper. Då kommer drömmarna, onda drömmar och goda drömmar som, utan att dessa övergivna och förvirrade människor själva vet hur leder dem och samlar ihop dem på två olika ställen på ömse sidor om Klippiga bergen. Två samhällen uppstår: ett i öster, Frizonen, där man försöker bygga upp det gama samhället under demokratiska former, och ett i väster under ledning av "den svarte mannen", vars första och viktigaste mål är att förgöra Frizonen. Det drar ihop sig till den stora och avgörande striden mellan det goda och det onda....
Mina tankar:
Det tog nästan ett år att läsa den här boken. Jag måste erkänna att boken fick en extra tvist med tanke å vår riktiga epidemi vi har haft. Men det är inte därför det har dragit ut på tiden. Det här är en sån där bok där det händer mycket men väldigt långsamt. En massa karaktärer ska presenteras och transporteras till den huvudsakliga platsen där sen boken tar fart på riktigt.
Det är ungefär vid sexhundra-sidor där bomben i garderoben utlöses, som jag verkligen började gilla boken och karaktärerna. Sen kommer Mor Abagail tillbaka och äntligen börjar man kämpa för sin framtid. Jag gillar verkligen vändningen där jag förstår vem som kommer att överleva konfrontationen med Randall Flagg. Mest av allt gillar jag att hunden fick en så stor plats i handlingen. Trovärdigt? Kanske inte, men väldigt upplyftande att läsa. Jag gillar slutet på boken, helt klart.
Trots att jag har läst boken nu fattar jag fortfarande inte varför det är en färgad man på omslaget. Bokens "den svarte mannen" är ju inte svart i den betydelsen. Nu har jag ju haft världens längsta läsuppehåll och kommer inte riktigt ihåg hur alla karaktärerna beskrevs. Det kan vara polisen som Nick kom i kontakt med där i början. I början tänkte jag mycket på hur länge mat och bensin i de övergivna butikerna/hemmen skulle räcka till för de överlevande. Vad ska de ta sig till när allt är slut? Man organiserar folk att ta hand om alla lik och att få igång elen, men ingen som börjar odla grönsaker och annat. Jag kan inte låta bli att tänka på sådana saker när jag läser dystopier.
Hur som haver, det är första gången jag läser Pestens tid men jag är rätt säker på att jag någon gång i framtiden kommer att ta upp den för omläsning. Jag känner på mig att detta är en bok som vinner på att läsas flera gånger. Dock har jag inga planer på att läsa den oavkortade versionen som är typ 1200 sidor lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar