Beskrivning:
På ett imponerade, isolerat hotell, högt uppe i de schweiziska alperna, befinner sig polisen Elin Warner, högst motvilligt. Hon har tagit ledigt från jobbet som polis, och när hon får en inbjudan att fira sin bror Isaacs förlovning har hon inget annat val än att acceptera. Trots att hotellet är vackert med storslagna omgivningar gör stället Elin nervös.
När Isaacs fästmö Laure plötsligt försvinner, växer Elins oro. Stormen gör att ingen kommer vare sig in eller ut, och ju längre Laure saknas, desto mer växer paniken hos de andra gästerna.
Det ingen insett är att ytterligare en kvinna har försvunnit. Och hon är den enda som kunde ha varnat dem för hur stor fara de befinner sig i . . .
En deckare är en deckare är en deckare. Jag läser inte särskilt många deckare nu för tiden av just den anledningen. Det känns som om alla handlar om samma sak - nergångna eller traumatiserade poliser och detektiver som irriterar alla de kommer i kontakt med. Sanatoriet går i samma stil tyvärr. Karaktärerna är i det tunnaste laget och det är emellanåt svårt att hitta en anledning till att bry sig om huvudpersonerna. I beskrivningen näms det att "paniken växer hos de andra gästerna". Vilka då? De enda karaktärer man egentligen får veta något om är Elin, hennes pojkvän, bror, och några av de anställda på hotellet. Sanatoriet är Sarah Pearse debut som författare, och med det i åtanke är den ändå välskriven. Det som gör att den ändå får högt betyg av mig är att det aldrig blir långsamt och tråkigt, samt att miljön är lätt att föreställa sig. Överlag en trevlig läsupplevelse och slutets cliffhanger gör att jag förmodligen kommer att läsa nästa bok om Elin Warner.
Genre: Deckare, Thriller / Sidor: 443 / Utgiven: 17 mars 2022 / Förlag: Bokfabriken